Hur hamnade vi här?
Torsdagen den 2 mars 2006 gick jag på min allra första “riktiga” konsert. Jag var 16 år, hade köpt biljetter och fått med mig två vänner. Vi var alla tillräckligt unga och dumma för att sitta utanför Mejeriet i Lund i alldeles för många timmar, med alldeles för lite kläder, och vänta på Edguy, Sabaton och DragonForce. Som några av er kanske vet så är en skånsk “vår” i mars inte direkt känd för sin värme – men ingen ville ha jacka för då riskerade man att inte hamna längst fram. (Någonting jag tyvärr fortfarande anammar.)
Det var min första spelning, men långt ifrån min sista.
Någonstans där hittade jag något. Om jag minns rätt blev det fem timmar av musik, oljud, trängsel och … kärlek. Jag hittade ett sammanhang och en plats där jag kände att det här är rätt, det är här jag trivs.
På de tjugo år som har gått har jag avverkat fler festivaler, spelningar och konserter än jag kan räkna. Jag har druckit mig alldeles för full på vodka från ett par norrmän på campingen i Norje under Sweden Rock, och femton år senare gjorde jag om samma misstag på ett fält i Österrike under Nova Rock. I Österrike kunde jag dock inte skylla på några norrmän, där var det mer mitt eget fel. Jag har träffat så många människor och fått uppleva så sinnessjukt mycket, allt tack vare musiken.
Jag har hittat vänner för livet via Reddit-trådar efter Nova Rock. Jag har fått ännu fler vänner efter att ha lånat ut en hammare på en gammal flygplats under Rock for People. Och jag hittade ännu en vän för livet i Österrike, som visade sig bo en kvart bort från mitt hem. Världen kan vara så mörk ibland, men den kan också vara helt fantastisk.
Jag har varit så lycklig efter en Avantasia-konsert på Sweden Rock att jag hoppade upp i famnen på en främling på vägen ut. Jag har gått i ett led med tusentals österrikare som alla sjöng något på tyska som jag aldrig kommer att förstå. Jag har stått på en bro i Göteborg och känt hela bron gunga under Rammstein på Metaltown. Jag har vaknat i fel tält och hittat folk i mitt eget tält som inte skulle vara där. Jag har bråkat, gråtit och skrattat så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag har gått runt med skyltar och kramat hundratals personer på en dag. Jag har fått vänner genom att gå runt utklädd till dinosaurie.
På något sätt blir allting möjligt.
Jag har fått uppleva länder, städer och hotell tack vare festivalerna och musiken. Jag har sett band splittras och återförenas, och jag har fått vara med på mina barns första konserter.
Och så FestivalMate
Mitt namn är Linus, och det är jag som har grundat den här sidan och appen, tillsammans med min partner på alla plan i livet, Dea.
Vi har båda gått på massor av festivaler, konserter och resor, och jobbat en hel del inom branschen. När vi planerade vår senaste festivalresa, Rock for People 2026, saknade vi något. Vi byggde egna lösningar för oss och våra vänner för att hålla koll på packlistor, tider och spelschema, vem som skulle se vad, vad som krockade och allt annat som hör till en festival över hundra mil hemifrån. Det blev FestivalMate.
Den här bloggen, appen och hela projektet är vårt sätt att dela allt det här med er. Därför kan det bli lite spretigt till en början. Det finns så många konserter, festivaler och resor vi vill berätta om, och det kommer vi att göra. Det kommer bara att ta en stund för er att hinna ikapp.
Vi ses på festivalerna!
/Linus